Hans Ek har undersökt och kritiskt granskat det institutionella omhändertagandet av ungdomar som inte går till skolan. Resultaten presenteras nu i avhandlingen Psykiatriseringen av skolkaren: BUP och det institutionella omhändertagandet av ungdomar som inte går till skolan. Hans Ek menar att de viktigaste resultaten är:
– Att man måste göra en noggrann kartläggning för att se vilka åtgärder man ska sätta in och på vilken nivå. Det är också viktigt att man tar tag i problemen så fort som möjligt när man ser att barnet eller ungdomen slutar gå till skolan. Ströfrånvaro ökar ofta och blir till längre frånvaro, därför är det viktigt att man tar tag i det så fort som möjligt. Jag har också kunnat se att man psykiatriserar de här ungdomarna väldigt snabbt. De får snabbt diagnoser och fastnar i systemet när de hamnar inom psykiatrin. Ju längre de är på BUP desto svårare är det för dem att komma ur BUP.
– En framgångsfaktor är goda relationer mellan lärare och elever. Lärare som har goda relationer till sina elever kan motverka skolfrånvaro. Det är också viktigt att ha en god kommunikation med föräldrar. När det gäller inlärning behöver man skapa utmaningar för eleverna på rätt nivå. Är man högpresterande måste man få utmaningar för det och på samma sätt om man är lågpresterande så måste utmaningarna anpassas efter det.